Today I don't feel like doing anyting

Idag börjar fröken Malin sitt sportlov, vi inleder med några dagar av relaxing på Long Beach. Should be nice!

On a moment like this

Kom precis hem från en kväll i Patong med middag och bio, trevligt absolut men hemresan är den värsta bilresa jag varit med om här i Thailand. Han som körde gjorde nog inte ett rätt, bara påväg från Junkan ut till stora vägen hade han nästan kört över tre mopeder och en bil. Karin hade för sig att lugn lugn hette något i stil med Cha Cha så hon provade med den. När vi sedan kom upp i backarna och chaffisen började en omkörning av sju bilar i uppförsbacke och kurva skrek vi "MAI! NO! NO HURRY! WE WANT TO LIVE TOMORROW! " så han tvärnitade tillslut och körde in bakom en buss´där han sedan surt låg och puttrade. We're alive at least!

För ett år sedan puttrade jag runt i Florida i en golfbil i form av ett vrålåk och spanade in brandmän... Var ute på den stora lilla båten och fiskade, såg på solnedgångar och babysat från en jaccuzzi med en drink i handen. Den tiden känns så avlägsen på något vis.

Similan 10-14/2

Vad kan jag egentligen säga om detta? Jag blev ju introducerad till det här med dykning i januari här och fastnade kan man säga. Efter att jag sedan nyligen haft en riktigt tung vecka blev jag tillfrågad om jag vill följa med på en live aboard resa till Similan, allt klaffade och iväg for jag. Var jag inte såld innan så är jag det nu. Fyra nätter och fyra dagar på havet var precis vad jag behövde just där och då och det hade inte kunnat komma vid ett bättre tillfälle. Jag har gjort fjorton dyk på fantastiska platser och sett djur som inte går att beskriva. Vi dök, sov och åt mat - amazing! Jag fick förmodligen ut det bästa av det bästa då jag kom till resan med ynka 4 dyk motför alla andras minst 100 ;) Det visade sig inte bli så tokigt då jag fick personlig guide och hela köret, lyckas också ta mig an en kurs så jag nu får dyka ner till 30 meter istället för 18, oh yeah! Vi kör lite bilder på det eftersom det här är en sån där sak som inte riktigt går att beskriva med ord.

Back to business

I've had a great weekend. Charged with new energy and ready for anything!

Treasure Cay

Jag tömde mina minnes kort till kameran idag och vad hittade jag? Försvunna bilder från Bahamas ifjol. Lite glädje såhär på torsdagskvällen.

En vacker dag ska jag bo i detta huset! Vet ni vad som finns på andra sidan?
Detta... Ja tack. Kind of the best place on earth.

The sky is the limit

Det är så mycket upp och ner i mitt liv just nu. Helst skulle jag vilja skriva om det men någonting i mig sätter stop för det, med hänsyn till andra människor är det ändå bäst men var ska jag göra av allt? Jag pratar med folk runt omkring mig men vill ändå inte lasta över för mycket på andra. That's me. Allt snurrar runt och maler. Det måste finnas någon gräns och jag har vissa stunder den senaste tiden riktigt känt för att köra ner huvudet i sanden och bara stå. Ni vet gömma mig för allt, inte se, inte höra, bara vara. Jag kan inte låta bli att bli engagerad, arg, glad, känslig. Osäkerhet och oro, det måste vara mycket som väger in men jag mår inte bra just nu, tyvärr. Jag känner knappt igen mig själv och samtidigt som jag mår så förjävligt mår jag också bättre än på länge. Det är så delat och ut-och-in att jag inte vet vad jag ska tycka tänka och känna. Positiva och glada Malin finns här, vissa gånger och många stunder men samtidigt är den där andra/nya/gamla jag med också. Surr surr virr virr det här blir ju varken bättre eller sämre

men jag får ur mig lite, det får ni ta.

Jag klagar inte på tillvaron. Jag trivs nå fruktansvärt bra med livet i Thailand, mitt jobb är roligt, vädret är varmt, maten billig och färdiglagad om man vill, människorna trevliga, livet är lätt helt enkelt. Det är bara omständigheterna som gör det svårt. Jag klagar på att jag inte känner igen mig själv alla gånger och skulle gärna vilja göra något åt det. Det händer så mycket runt mig som jag faktiskt inte kan påverka och jag tar åt mig så mycket. That's me det också, alltid ska jag vara den som styr upp och reder ut, tar ansvar och förmedlar.

Nu vet ni kära vänner hur det står till med mig. Kanske beror det här också på att den 10 februari, och framför allt den 23 mars börjar närma sig. Jag vet inte alls men jag vet att det här håller inte i längden.

Same same

Dagen har spenderats på Laem Singh beach. Min kamera som inte fungerat ordentligt sedan vi var till Similans i december valde idag att ta ett steg i rätt riktning, jag kan nu välja inställning så nu fungerar den under vatten igen. Den hade som fastnat i nattläge och med den inställningen blir det inte särskilt bra bilder nån gång alls. Jag har haft en skön dag, antingen guppandes på vågorna och spanandes på fiskarna eller med ett korsord på en sten i solen. Just då och där fanns det inte mycket att klaga på. Vi har runt +30 mest hela tiden nu och i Sverige ligger ni på -20, -30. Kan ni förstå att det är 50-60 graders skillnad? WOW liksom!

Just nu är det bandyfinal men det går sådär att hänga med. Sure, textuppdatering är bättre än inget. Imorgon bitti är det Super Bowl och den visas som tur är på tvn även här. I USA var det lättare att hänga med i allt. Dels för att internet var klockrent där men också pga tidsskillnaden. Här blir allt från Sverige mitt i natten och hur ofta är man vaken då? Imorgon tänker jag ställa klockan på 6 am iaf och dra mig upp för att se Patriots vinna.

Här i vårt lilla bostadsområde har vi fått nya grannar, de går under namnet musjägarna. Jag har sett dem en gång sedan de flyttade in för två veckor sedan, de jobbar på nätterna och varje morgon står det ett par nya klackskor på bron. . .

This time around

Januarivädret här på Phuket har inte alls varit som jag tänkt mig, det har blåst nå grymt mycket och en kofta när man kört moppe på kvällen hade varit skönt ibland. Hittills har augusti-september varit de finaste månaderna men jag har haft bilden av att januari skulle vara strålande sol varenda dag. Där hade jag fel! Det har nog istället inte varit en enda dag då det inte varit en sväng med mulet väder, men vad gör det väl egentligen? Det trista är att det dåliga vädret hållit sig rätt stadigt under helgerna när jag ju är ledig. Det är konstigt det där hur det kan stämma så bra? Just nu blåser det ute och det har det gjort ett tag. Imorgon ska vi ha stranddag med jobbet så då får det gärna vara lite molnigt, blir så varmt åt kidsen annars. På jobbet har det hänt en hel del. Det är nya bud mest hela tiden och jag försöker rycka på axlarna och se glad ut åt det mesta. Igår meddelade Do att hon fått ett nytt jobb, jodå hon jobbade sista dagen igår och började nytt jobb idag. Oh! Så kan man väl inte göra? Jo men allts

å Malin, det är Thailand. Ingenting är omöjligt!

I lördags körde jag moped till Patong för första gången, så nervös som jag var innan wow! Det gick fint, jag överlevde både dit och hem och så här efteråt var det nog inte värre än att köra i Boston i rush hour. Tänk om man haft moped där och kunnat zick-zacka sig fram mellan bilarna, så mycket snabbare man hade kommit överallt. Grejen med motobiken är väl att man är

aningen mer oskyddad. Det beror ju på hur man ser på saken också, liten bergsväg i Thailand, trafikstockning i Boston eller 8 filigt i LA, Jag klarar allt ;)

Nu har jag ikväll försökt tänka till om framtiden utan att riktigt lyckas. Jag gillar att planera men att planera framtiden är inte riktigt min grej, jag gillar ju att ha tankesättet "det löser sig" och då blir det ju som det blir. Lite effort måste man ju ändå ge det så nu har jag ägnat det en tanke iaf.

De senaste dagarna har mina tankar ofta varit hos den här lilla grabben och hans systrar, jag hoppas att de har det bra.